Roligt att du är intresserad av Fossil Free! Här är svar på några frågor som vi brukar få. Är det något annat du undrar så kontakta oss.

Divestering handlar om politisk snarare än ekonomisk makt. Det spelar egentligen ingen roll om de dumpade aktierna köps upp av några ansiktslösa investerare. Poängen är att en institution offentligt tagit avstånd från fossilindustrin. Fossilindustrin kan inte reparera sitt skadade anseende särskilt lätt.

Fossilbolagen har varit tydliga med att de inte har någon som helst avsikt att ompröva sin affärsmodell. De fortsätter att satsa miljarder varje år på att upptäcka och utveckla ännu mer kol, olja och gas, sprida felaktig information om klimatförändringarna, fördärva våra politiska framsteg och blockera förnybara energilösningar. Oavsett om andra kommer att köpa upp aktierna eller inte så bör offentliga institutioner inte dra nytta av investeringar i denna skurkindustri.

Divestering kommer inte att sätta fossilindustrin i ekonomisk konkurs men kan ruinera den moraliskt.

Syftet med divesteringskampanjen är att försvaga fossilindustrins politiska inflytande, som idag håller tillbaka arbetet mot klimatförändringarna. Varje gång en institution offentligt bryter sina band med fossilbolagen naggar vi på deras förmåga att fortsätta med sina omoraliska affärsplaner. Allteftersom allmänhetens acceptans krymper ökar det politiska utrymmet för klimatåtgärder.

Enligt en studie från Oxfords universitet är divestering från fossila bränslen den snabbast växande divesteringskampanjen i historien och stigmatiseringen som den skapar skulle kunna orsaka betydande skador för fossilbolagen.

Divestering har gjort skillnad tidigare. En sådan kampanj spelade till exempel en viktig roll i kampen för att stoppa apartheid i Sydafrika.

Aktieägare som säger ifrån kan vara ett sätt att få små förändringar att komma till stånd i ett bolag – som till exempel att få Apple att skapa bättre arbetsförhållanden i sina fabriker i Kina – men det är inte tillräckligt för att uppnå de grundläggande förändringarna som behövs i fossilindustrins affärsmodell: se till att deras kol-, olje- och gasreserver stannar i marken.

De senaste två årtiondena har det pågått försök att förändra fossilindustrin genom aktivt aktieägande. Det har genererat några små segrar vad gäller att instifta hållbarhetsrutiner inom själva bolaget till exempel – men det har inte kommit åt bolagens huvudproblem: att de fortsätter spy ur sig enorma mängder koldioxid i atmosfären.

Om vi hade startat den här kampanjen för 30 år sedan hade kanske påverkan genom aktieägande varit mer relevant men nu är det för bråttom. Vi måste ställa om snabbt och brett. Divestering kommer att skapa en mycket större effekt än några beslut som aktieägarna någonsin skulle kunna ta.

Se också: http://gofossilfree.org/uk/why-not-engage/

Medan värdet av aktierna kan fluktuera på kort sikt står det klart att investeringar i fossila bränslen utgör ett hot mot investerarnas vinster. Finansiella institutioner som Internationella valutafonden, HSBC, Standard & Poor, Bloomberg och Bank of England har varnat för den finansiella risken med fossila investeringar som kallas kolbubblan. Institutionella investerare har ett ansvar att jobba proaktivt mot systemhot som klimatförändringar och för en långsiktig förvaltning av sina investeringar istället för att fokusera på kortsiktigt agerande.

Men även på kort sikt har finansiella analyser visat att riskerna med divestering för avkastningen på investeringar är obetydliga (se till exempel Impax, Aperio och Fossil Free Indexes). Investering i fossila bränslen blir allt mer riskabelt och många fossilfria portföljer presterar bättre än sina konventionella motsvarigheter. Faktum är att oviljan att släppa fossilinvesteringarna har kostat stora fonder miljarder.

Vi är alla delaktiga i konsumtionen av fossila bränslen och vi bör göra vårt bästa för att minska våra egna avtryck, men de riktiga bovarna i dramat – de som bygger upp systemet – är fossilindustrin. De 200 största kol-, olje- och gasbolagen äger olja, kol och gas som motsvarar en betydande procentuell del av den globala marknaden. Dessa bolag är också, som av en slump, de största bidragsgivarna till både demokrater och republikaner i USA, liksom i stora delar av övriga världen – de skriver lagarna, och får miljarder i bidrag från regeringen varje år. De vinklar marknaden till deras fördel och begränsar den påverkan klimatvänliga livsstilsval kan ha inom det befintliga systemet.

Det finns många andra bolag som indirekt bidrar till klimatförändringarna – de multinationella företagen som bygger oljeborrningsutrustning, lägger ut oljepipelines, transporterar kol och de som köper och säljer elektricitet. Men just nu så väljer vi att fokusera på dessa 200 bolag. För en fullständig lista över företagen och deras reserver från Fossil Free Indexes.

Topp fem kolbolag

  1. Coal India
  2. Adani Enterprises
  3. China Shenhua Energy
  4. Inner Mongolia Yitai Coal
  5. China Coal Energy

 

Topp fem olje- och gasbolag

  1. Gazprom
  2. Rosneft
  3. PetroChina
  4. ExxonMobil
  5. Lukoil

Det är viktigt att stoppa stora fossila infrastrukturprojekt. Kolkraftverk orsakar astma och förorenar luft och vatten med kvicksilver; kemikalier från fracking kan läcka ut i grundvattnet och göra människor sjuka; pipelines kan läcka, och så vidare. 350.org fortsätter att stå tillsammans med människor vid fronten av dessa kamper för att stoppa projekt som Dakota Access pipeline och de gigantiska brunkolsgruvorna i Tyskland eller gasfälten i Groningen som förstör samhällen och vår planet, genom att bidra till klimatförändringarna.

Men vi stoppar inte den globala uppvärmningen genom att stoppa en pipeline, ett kolkraftverk eller ett frackingprojekt åt gången. De är för många. Samtidigt som vi kämpar för att förhindra dessa destruktiva projekt, måste vi försöka lösa upp det stenhårda grepp som kol-, olje- och gasbolag just nu har kring våra regeringar och marknader, så att vi har en chans att få leva på en planet som ser ut någorlunda som den vi lever på nu. Det är hög tid att gå till botten med problemet – fossilbolagen själva – och divestering siktar på att stigmatisera industrin som helhet och försvaga det stöd som ger bolagen borrande och grävande en allmän acceptans.

På 350.org arbetar vi med att ersätta fossila bränslen med förnybar energi, inte med kärnkraft. Även efter årtionden av omfattande statliga subventioner förblir kostnaderna för kärnkraften skrämmande höga, delvis på grund av att risken för en katastrofal olycka kräver massiva investeringar i byggprojekt.

Kostnaden för vind- och särskilt solenergi minskar nästan varje dag. Samtidigt fortsätter kärnkraftens kostnader att öka och dess problem speglar samma problem som för fossila bränslen: utvinning och gruvdrift, avfallshanteringsfrågor och centralisering av både makt och energi. Miljövård och förnybara energikällor är även i fortsättningen en långt mycket bättre strategi för att ta itu med klimatkrisen.

Tvärtom, förvaltare som inte tänker på klimatrisker i sina investeringsbeslut riskerar att överträda sin förvaltningsplikt.

FN:s före detta klimatchef Christiana Figueres sa till exempel att bankirer vore “uppenbart i strid med sin förvaltningsplikt” om de misslyckades med att påskynda det gröna innehavet i sina portföljer. “Investeringsbeslut måste återspegla klara vetenskapliga bevis och förvaltningsansvar innebär att förstå denna intragenerationella verklighet: nämligen att okontrollerade klimatförändringar har potentialen att påverka och eventuellt ödelägga liven, försörjningsmöjligheterna och besparingarna hos många, nu och långt in i framtiden”, sa hon.

På liknande sätt anger en rapport från den brittiska rättskommissionen från 2014 att fondförvaltare har en skyldighet att ta med långsiktiga miljömässiga och sociala risker i beräkningen när det kommer till sina investeringar.

EU:s pensionsfonder för arbetsplatser är nu tvungna att inkludera miljömässiga, sociala och styrande (ESG) frågor i sina investeringsbeslut och ta med klimatrisker i beräkningen.

Det finns en kortsiktig roll för fossilgas men den bidrar väsentligt till klimatförändringarna. Femtio procent av gasreserverna är obrännbara om vi ska hålla den globala temperaturen under 2℃. Ändå driver gasjättarna på utvecklingen av fler och fler reserver inklusive allt mer riskfyllda och extrema former av utvinning såsom fracking.

Studier har också visat att metanläckor gör att gasproduktionen blir mer skadlig för klimatet än man tidigare trott. Fossilgasutsläppen blir kanske till och med värre än kolförbränningen.

Genom att hävda att de kan bränna upp alla fossila bränslen i sina reserver visar företagen att de hänsynslöst satsar på att förstöra hela klimatet.

Förutom lagstiftande åtgärder mot klimatförändringar som inte tillåter företag att bränna all sin kol, olja och gas finns det många andra faktorer som kan leda till strandade tillgångar. Dessa är till exempel sjunkande kostnader för förnybar energi, förändrad marknad för resurser, miljöutmaningar (även de som orsakats av klimatförändringar), förändring av sociala normer, rättstvister och nya tolkningar av lagar.

Se Carbon Tracker Initiatives avslöjande att Shells argument om att deras reserver inte riskeras är förvrängda och vilseledande:http://www.carbontracker.org/shell-response/

Att starta en divesteringskampanj är lätt – tusentals grupper på alla kontinenter har redan lanserat sina egna Fossil Free-kampanjer. Du börjar med att registrera dig så att du kan få uppdateringar om din nationella kampanj på gofossilfree. (använd kartan för att hitta din nationella webbsida). Ta sedan en titt på vår kampanjkarta och ta kontakt med lokala grupper genom vårt kontaktverktyg. Om det inte är något på gång ännu kan du följa vår steg-för-steg guide för att starta en egen kampanj och kontakta din nationella samordnare för råd om att komma igång.

FacebookTwitter