Fossil Free Sverige

Att divestera är motsatsen till att investera – det handlar helt enkelt om att sälja av aktier, fonder eller andra investeringar som är oetiska eller moraliskt tvivelaktiga.

Syftet med divesteringskampanjen är att försvaga fossilindustrins politiska inflytande, vilket håller tillbaka arbetet mot klimatförändringarna. Varje gång en institution offentligt bryter sina band med fossilbolagen naggar vi på deras förmåga att fortsätta med sina omoraliska affärsplaner.

Fossil Free-kampanjen uppmanar institutioner och individer att omedelbart frysa nya investeringar i fossilbolag och inom 5 år divestera ur direkt ägande samt fonder som innehåller fossila andelar eller företagsobligationer.  Det finns 200 börsnoterade företag som innehar den stora majoriteten av världens kända kol-, olje- och gasreserver. Det är dessa företag som vi ber våra institutioner att divestera ur.

Fossilindustrins affärsidé kan inte på något sätt fungera ihop med ett säkert klimat. Industrin bär det största ansvaret för att ha orsakat klimatförändringarna. Enbart 90 företag står för två tredjedelar av utsläppen som är skapade av människan.

Vi kan knappt bränna några fler fossila bränslen för att hålla den globala uppvärmningen under gränsen på 1,5℃ som regeringarna kom överens om i Parisavtalet. Såvida inte den kol-, olje- och gasproduktion som för närvarande är i drift avskaffas i tid kommer utsläppen från de befintliga projekten att höja den globala temperaturen över 2℃. Det betyder att vi inte kan starta några nya fossilprojekt utan vi måste istället fasa ut de som redan är i gång.

Även om kolet, oljan och gasen i deras reserver redan är mer än vi kan förbränna (fossilbolagen har minst 14 gånger mer kol i sina reserver än vad vi kan förbränna för att hålla oss under 1.5℃) fortsätter industrin att spendera miljarder varje år för att hitta och utveckla ännu mer fossila bränslen.  De är fast beslutna att extrahera och förbränna så mycket kol, olja och gas som de bara kan, och orsakar medvetet en katastrof för planeten.

Fossilbolagen har blivit de mest lönsamma och mäktigaste företagen i historien genom att trampa på mänskliga rättigheter och förstöra vår planet. Fast beslutna om att maximera sina vinster till varje pris är fossilindustrin ett perfekt exempel på företagens makt att diktera politiken i strid med det allmänna intresset. De har framgångsrikt använt sin finansiella styrka och sitt politiska inflytande för att vilseleda allmänheten om klimatförändringarna och lobbar mot klimatarbetet.

Över tre årtionden har världens största fossilbolag – BP, Shell, ExxonMobil, Chevron, ConocoPhillips och Peabody Energy – spenderat tiotals miljoner på att medvetet vilseleda allmänheten om klimatförändringar, medan de var fullt medvetna om dess verklighet. Faktum är att de stora olje- och gasbolagen som ExxonMobil, Shell och Chevron visste allt som fanns att veta om klimatförändringar så tidigt som på 1970-talet när det ännu inte var allmänt känt. Istället för att hörsamma sina egna forskares varningar vände sig cheferna till PR-avdelningen och iscensatte en flera decennier lång kampanj av bedrägeri och förnekelse.

Deras kampanj för att undergräva ansträngningarna för att ta itu med klimatförändringarna fortsätter än idag, även om de flesta av dessa företag offentligt erkänner de klimatförändringar som människan orsakat. Istället för att inleda den oundvikliga övergången till förnybar energi avsätter Exxon än idag resurser för att finansiera klimatförnekande frontgrupper och politiker, och drar miljögrupper som 350.org inför rätta samt blockerar klimataktioner på alla nivåer.

Våra offentliga institutioner måste säga att nu är det nog och bryta sina ekonomiska band till denna vårdslösa industri.

Divestering kommer inte att sätta fossilindustrin i ekonomisk konkurs men kan ruinera den moraliskt.

Syftet med divesteringskampanjen är att försvaga fossilindustrins politiska inflytande som håller tillbaka arbetet mot klimatförändringarna. Varje gång en institution offentligt bryter sina band med fossilbolagen naggar vi på deras förmåga att fortsätta ostört med sina omoraliska affärsplaner.

Enligt en studie från Oxfords universitet är divestering från fossila bränslen den snabbast växande divesteringskampanjen i historien och stigmatiseringen som den skapar skulle kunna orsaka betydande skador för fossilbolagen.

Divesteringskampanjer har gjort en skillnad tidigare. En sådan spelade till exempel en viktig roll i kampen för att stoppa apartheid i Sydafrika.

Medan divestering främst är en moralisk och politisk taktik kan det också ha vissa ekonomiska effekter, till exempel genom att förändra marknadsnormer och hjälpa till att skapa en restriktiv lagstiftning.

Hittills har nästa 700 institutioner över hela världen, vars ekonomiska medel representerar ett värde över 5 biljoner dollar, gjort någon form av divesteringsåtagande. Det är till exempel universitet, trossamfund och medicinska institutioner, städer som Seattle, Melbourne och Berlin, Rockefeller Brothers-fonden, arvtagare till Rockefellers oljeförmögenhet samt stora finansiella aktörer såsom Norges statliga investeringsfond.

De första Fossil Free-kampanjerna i Europa startade under hösten 2013. Sedan dess har över 250 kampanjer lanserats i Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Sverige, Nederländerna, Belgien, Schweiz, Danmark, Norge, Finland och andra länder.

Huvudstäderna i Frankrike, Tyskland, Norge, Sverige och Danmark har alla förbundit sig offentligt till att sluta investera i fossila bränslen. Över en fjärdedel av universiteten i Storbritannien har åtagit sig att divestera. Det finns över 160 divesteringsåtaganden i Europa hittills.  Se Fossil Free Europa: Is divestment working?

Divesteringsrörelsen får stöd från hög nivå som till exempel den tidigare verkställande sekreteraren för FN:s klimatkonvention Christiana Figueres, Världsbankschefen Jim Yong Kim och Nobels fredspristagaren ärkebiskopen Desmond Tutu.

Fossilbolagen är för närvarande grovt övervärderade. Den stora majoriteten av deras reserver riskerar att inte kunna exploateras utan förvandlas till strandade tillgångar. Finansiella institutioner som Internationella valutafonden, HSBC, Standard & Poor, Bloomberg och Bank of England har varnat för den finansiella risken med fossila bränsle-investeringar vilken betecknas som kolbubblan.

Det finns flera orsaker till risken som till exempel  lagstiftning, sjunkande kostnader för förnybar energi, förändrad marknad för resurser, miljöutmaningar (även de som orsakats av klimatförändringar), förändring av sociala normer och konsumtionsmönster, rättstvister och nya tolkningar av lagar.

Vi ser redan att fossilbolagen kämpar när stora kolföretag går i konkurs och stora oljebolag rapporterar rekordlåga vinster.

Offentliga institutioner som investerar i fossila bränslen utsätter de medel de har anförtrotts med för en enorm finansiell risk. De bryter mot deras egendomsförvaltning genom att spela på högrisktillgångar som kol. De har ett ansvar för att jobba proaktivt mot systemhot som klimatförändringar och för en långsiktig förvaltning av sina investeringar så att de stödjer en övergång till en regenerativ ekonomi som är rotad i social och ekologisk rättvisa.

Institutioner bör investera i enlighet med sina värderingar. Istället för att underblåsa klimatförändringar bör offentliga institutioner stödja en rättvis övergång till en regenerativ ekonomi sprungen ur social och ekologisk rättvisa. Se: gofossilfree.org/se/reinvestment/

Fossil Free-kampanjen drivs från grunden av gräsrotsgrupper som vill att deras institutioner ska divestera ur fossila bränslen. Den samordnas av klimataktionsgruppen 350.org med olika partnerorganisationer som leder olika nationella kampanjer.

350.org bygger en global klimatrörelse.  350.orgs onlinekampanjer, gräsrotsorganisering och massaktioner samordnas av ett globalt nätverk som är aktivt i över 188 länder. https://350.org/how/

350 står för ett säkert klimat. 350 miljondelar (ppm) är den ansamling av CO2 i atmosfären som forskare säger att vi inte bör överstiga. Vi har för närvarande passerat 400 ppm.