Har du undrat hur Chalmers-studenterna gick tillväga för att få Chalmers att bli första svenska högskola att divestera? Studenterna Anna Larsson och Peter Selberg berättar hur det gick till, steg för steg:
Del 1: En nyfiken fråga
Alltihop börjar våren 2013, när en trevlig divesteringsaktivist ger oss i CSS (Chalmers Students for Sustainability) tipset att Chalmers stiftelse faktiskt investerar i något så ohållbart som fossila resurser. Vi tycker att det är en perfekt fråga att gräva i, och mailar helt enkelt stiftelsen. Frågorna vi ställer är öppna och trevliga. Till exempel undrar vi vilka planerna är för framtiden och om det finns någon plan på att uppdatera de etiska riktlinjerna. Vi får ett trevligt men vagt svar som bekräftar misstankarna. Chalmers äger olja och kol. Hur ändrar vi på det?
Del 2: Trevligt påverkansarbete och intern pepp
För att lära oss mer och peppa gruppen bjuder vi in Olivia från fossil free. Ideerna är många. CSS håller precis på att organisera ett event för att skapa diskussion bland studenterna om hur Chalmers kan jobba med hållbarhetsfrågor och investeringarna blir raskt ett av ämnena. Med motivet att “samla information” till broschyrer och diskussionsämnen under eventet träffar ordförande Anna stiftelsens finanschef för ett möte. Såklart vill vi pressa allt vi kan för att de ska divestera, men av erfarenhet har vi lärt oss att man får mest gjort på Chalmers genom att inte skapa motsättningar innan det är absolut nödvändigt.
Mötet är en intressant upplevelse. Anna satsar på att vara trevlig, resonerande, och att inte anklaga. Att helt enkelt samla information om hur stiftelsen resonerar, och planerna inför framtiden, men vara tydlig med att vi planerar att skapa diskussion kring frågan. Representanten från stiftelsen känner sig pressad, håller med om att hållbarhet är viktigt men uttrycker att divestering är omöjligt och ifrågasätter om det ens är önskvärt. CSS jobbar vidare med eventet och gör en undersökning bland studenterna. En av frågorna handlar om vikten av etiska och miljövänliga investeringar, och lika många studenter säger “viktigt” som “mycket viktigt”.
Del 3: Vi kuppar in frågan på scen
Anna blir hösten 2013, som ordförande i CSS, inbjuden att prata på ett seminarie med temat “Global challanges, local actions”. Seminariet handlar egentligen om Chalmers engagemang i olika biståndsprojekt och många tunga beslutsfattare ska delta. Anna väljer att istället prata om Chalmers agerande på hemmaplan, och divestering är ett perfekt ämne. Talet börjar bakifrån om hur mycket Chalmers och världen har förändrats till det bättre genom att hållbarhetsfrågorna tas på allvar. Sedan kommer förslag på nästa steg, lämpliga lokala beslut för en global framtid. Divestering är så klart en toppkandidat och CSS tycker att det borde vara helt i linje med Chalmers vision! En tung beslutsfattare ombeds kommentera, och kan såklart varken säga ja eller nej.
Del 4: Vi slutar inte
I oktober 2014 mailar Peter stiftelsen och frågar om de kommit längre i processen. De meddelar att de kommer att göra en fördjupad konsekvensanalys av divestering, men har inte beslutat sig för någon divestering ännu.
Två månader senare ringer Peter stiftelsen och pratar med finanschefen ett tag. Han berättar att de beslutat sig för att divestera från direkt innehav och även att börja hantera en större del av portföljen aktivt själva, för att kunna ha bättre kontroll på vad som finns i den.
Del 5: Stiftelsen tar ett skitbra beslut!
Det blir bekräftat via Olivia Linander att stiftelsen också beslutat divestera från indirekt innehav. Divesteringen är alltså klar och nyheten börjar spridas 21:a Januari 2015!
Del 6: Framtiden
Chalmers avyttrar enligt beslut de sista fossilinnehaven under våren 2015, och tävlingen om att följa Chalmers goda exempel börjar. Vilken skola kommer näst? Och vilken pensionsfond? Vilken stad? Vi går en spännande framtid till mötes.
Ett stort stort grattis till Anna, Peter och Chalmers Students for Sustainability. Hurra!