Fossil Free Sverige

Ett reportage av Johanna Norrbo

 

Under nästan tre års tid har Fossil Free drivit en kampanj mot Malmö stads placeringar i fossilindustrin. I april 2016 blev det seger för kampanjen när kommunen beslutade sig för att divestera. Bakom ligger år av efterforskning och engagemang. Ett fåtal personer har arbetat med kampanjen, men som Olov Källgarn, initiativtagaren säger: ”Vi har hela tiden vetat att vi har rätt!”

I augusti år 2013 gick Olov Källgarn till ett klimatevent på Möllan i Malmö som hette ”Framtiden är här”. Han hörde Olivia Linander från kampanjen Fossil Free berätta om fossilbubblan.

Jag tyckte det var helt vansinnigt! Hela Sverige placerar pengar i den fossila industrin fast den är så otroligt utdaterad. Det visar på en sådan diskrepans mellan vad som är verkligt etiskt och vad bankvärlden anser vara etiskt, säger Olov och fortsätter:

Det kändes som en smutsig grej som drogs fram i ljuset och jag ville veta mer!

Det här var början på vad som skulle bli, en visserligen ganska lång och knagglig resa men en resa som skulle bli en av de mest lyckade stadskampanjerna hittills i Sverige. Fossil Free-kampanjen i Malmö visar att man med vilja och envishet kan komma riktigt långt och om man dessutom läser på i frågan så att man blir något av en expert kan man komma ännu längre! Olov vill gärna dela med sig av vad Malmögruppen lärt sig längs vägen så att andra Fossil Free-kampanjer kan dra nytta av erfarenheterna.  

Egna efterforskningar

Den 1 november 2013 lanserades Fossil Free-kampanjen officiellt i Sverige. Olov drog igång en kampanj själv mot Malmö Stad.

Jag tog reda på vad kommunen hade för fonder, jag gjorde vad jag kunde då för att sätta mig in i frågan och jag försökte rekrytera folk för att engagera sig, men det var svårt, säger han.

Stiftelsers placeringar är en ganska komplex fråga och Olov minns osäkerheten han kände i början av kampanjen, han berättar om den klump i magen han fick när ett kommunalråd skrev att ” Malmö stad har inga fossila placeringar, möjligen i stiftelser.”

Då tänkte jag att nu är jag ute och cyklar, att jag inte hade någon koll.

Lösningen blev att ringa upp Fossil Free-gänget och prata med Olivia.

Hon sa att jamen så säger de alltid, det är så det fungerar att det är i stiftelser som pengarna placeras. Då kände jag mig tryggare!

 

Olov säger att han efter den här händelsen verkligen tog tid på sig att göra efterforskningar och läsa på hur Malmö stads placeringar såg ut, vilka regler som omgärdade dem och hur man kunde gå vidare. En stor informationskälla för Malmö-kampanjen blev en tjänsteman på stadskontoret som var skeptisk till divesteringsideén men var ändå saklig och utförlig.

Jag började förstå hur placeringssystemet såg ut, säger Olov, det visade sig att det finns många miljoner i stiftelser som kommunen förvaltar och placerar så att de ska växa, däribland i fossilindustrin.

Kampanjen tar fart

Länge var Olov mer eller mindre ensam med att arbeta med Fossil Free i Malmö, med inhoppare som gjorde insatser här och där. Men sommaren 2014 kom en energiinjektion i form av en workshop. Fossil Free Europe hade bestämt sig för att satsa på stadskampanjer i Sverige, eftersom man där såg chansen till att vinna. Nu arrangerade man workshops och en rekryteringskampanj på Garaget i Malmö. Kim Uddh från Fossil Free Jönköping var en av de som kom. När hon inom kort flyttade till Malmö började det verkligen att hända saker i kampanjen!

För mig var det självklart att jag skulle fortsätta vara med och driva en Fossil Free kampanj, trots att jag flyttade. Jag var extra taggad på en stadskampanj! Och det var väldigt värdefullt att Olov hade gjort ett sådant bra förarbete och kunde alla detaljer, säger Kim.

  

 

Under året 2014 blev Malmö stad tvungna att omplacera sina investeringar på grund av ett EU-direktiv och det gjorde att man ökade sina fossila placeringar markant, från 13 till 70 miljoner i fossilbranschen. En stor anledning till det var att man spred investeringarna mer internationellt, vilket gjorde att det blev fler fossila placeringar.

Jag och Kim var så förbannade! minns Olov.

Vi hade stått på Stortorget med en massa miljömärkta politiker som lovordat Fossil Free-kampanjen och sagt att den var bra och att de ville genomföra divesteringar. Vi sökte hela tiden samarbete och dialog. Sedan kom kallduschen att man ökat innehaven och omformulerat placeringspolicyn utan att ens beakta det vi pratat om.

Jag blev förbannad för att jag tyckte vi på vår fritid ansträngde oss för att hjälpa Malmö till bättre placeringar, men vi ändå förbisedda. Olov säger att kampanjen i Malmö hela tiden var måna om att söka dialog och samarbeten.

Politikerna sa att vi stod för något bra men bakom vår rygg ökade man placeringarna, berättar han.

Olov och Kim vände sig till Sydsvenskan och det var första gången Malmökampanjen syntes medialt. Artikeln tidningen skrev blev en beskrivning av hur lång tid Malmö stad tog på sig för att bli fossilfria. Politikerna framstod som handlingsfattiga. Det här gjorde att kampanjen tog en ny vändning och tonen blev seriösare. De inblandade politikerna tillfrågades av tidningen varför man placerade som man gjorde och fick svaret ”vi är faktiskt ingen isolerad ö, vi lever i en internationell finansiell värld”. Kim och Olov gav replik i tidningen. Olov minns det här som ett lite hårdare mera antagonistiskt skede.

Vi bråkade en hel del om ”godtagbar förvaltning” vilket det står i stiftelselagen. Kommunen måste placera stiftelsemedlen på ett “godtagbart sätt”. Vad är egentligen godtagbart? Är det att placera för eventuell kortsiktig vinst på milljöförstörande verksamhet, eller är det mer godtagbart att placera långsiktigt i bolag som inte förstör planeten? Ibland kändes det som om politiker, framförallt de som ideologiskt borde stå för miljön försökte lugna oss, sprida ett falskt lugn, så att vi skulle tro att de hade allt under kontroll, säger Olov.

En stor frustration var också att politiker och kontaktperssoner byttes ut väldigt ofta genom val och nyorganisationer så att det blev svårt att få en person att ha långvarig kontakt med.

Socialdemokraterna höll sig avvaktande till Fossil Free-kampanjen antagligen för att gröna frågor inte är deras profil, spånar Olov och att de inte har så mycket att vinna på att lyssna på en divesteringskampanj. Miljöpartiet hade Malmökampanjen till en början bäst kontakt med även om de också framstod som ganska ombytliga i frågan.

Många verkade tycka att det var svårt att ta i ämnet, berättar Olov som upplevde det som att politikerna hade svårt att sätta sig in i frågan och svårt att bemöta Fossil Free-kampanjen eftersom man helt enkelt inte hade speciellt stor kunskap om stiftelsernas placeringar.

Vi stod i en situation där vi kunde många gånger så mycket som någon politiker! säger Olov.

Den pratsamma tjänstemannen på stadskontoret som var så hjälpsam i kampanjens början hette Ola Nykvist och han fortsatte att vara en bra sparringpartner för Kim och Olov. Han var den person de hade mest kontakt med, och Olov berättar hur nitisk tjänstemannen var med att försöka visa på att divestering inte var någon bra idé, man ska inte blanda pengar och politik.

Han var mån om att kommunicera i frågan, han ignorerade oss aldrig, vilket många politiker gjorde. Han blev personligt intresserad av frågan tror jag, säger Olov.

  

 

Kommunen säger nej

Den 1 april år 2015 kom så ett beslut från kommunstyrelsen angående divestering. Svaret blev nej, det går inte, man påstod att det inte var klarlagt ifall en divestering skulle gagna den ekonomiska avkastningen. Man sa också att det inte fanns några fonder som matchar Fossil Free-kampanjens krav. Dock fick Miljöpartiet in i beslutet att stadskontoret “aktivt och kontinuerligt” ska efterfråga fossilfria fonder.  

Vi var förbannade igen, hur lata är ni? tänkte vi om politikerna. Kan ingen sätta sig i in detta? Vi visste att marknaden har exploderat av fossilafria investeringsalternativ. När det här beslutet togs var det ingen som berättade om det för oss i kampanjen, trots att vi hela tiden varit så samarbetsvilliga, säger Olov.

Kim håller med: Jag blev också förbannad, mest för att de inte sagt något om att de skulle lyfta frågan på mötet, och att beslutet fattades på 1,5 år gammal fakta.

Jag skulle debattera med Milan Obradovic från S precis i dagarna efter och han nämnde inte ens att kommunstyrelsen sagt nej till divestering utan han satt istället och sliskade sig om hur mycket Malmö stad hade gjort för cyklister, säger Olov och fortsätter:

Vi förstod att vi behövde någon på insidan som vår allierade.

Kim Uddh och Jens Portinsson Hylander började kontakta en massa politiker för att få dem att förstå att de tagit ett beslut på felaktiga grunder.

För vi visste att det fanns en massa fossilfria fonder, det kändes som om politikerna bara sket i oss.

Elisbeth Hellman från Vänsterpartiet hörde av sig och intresserade sig för frågan. Hon bjöd in Malmökampanjen till ett partimöte där V skulle sätta sin nya politik och de hade kommit fram till att fossilfritt skulle vara en del. Anders Skans från Vänstern skrev en motion om diverering. Malmökampanjens aktiva tillfrågades om råd och feedback. Detta blev lite av ett genombrott. Olov minns det som en lättnad när han, Kim och de andra äntligen hade några att samarbeta med från politikens insida.

Alla vill vara med

Under tiden som Paris-avtalet förhandlade under december år 2015 ökade antalet människor som hörde av sig och ville engagera sig i kampanjen något oerhört. Fossil Free kontaktades via sociala media på ett sätt som inte hade hänt tidigare. Gröna Studenter kontaktade Malmökampanjen och Miljöpartiet blev intresserade på ett nytt sätt till att prata om divestering. Gröna studenter och S-studenter hade en idé om hur de skulle förbereda ett förslag om divestering och lägga upp det som en ”smash hit” för sina moderpartier, som de sa. Detta var också i en tid då Malmö blev kritiserat för att inte leva upp till sina egna miljömål bland annat när det gällde luftföroreningar. När det började närma sig deadline för att den här motionen skulle tas upp strömmade kontaktförslagen in.

Helt plötsligt ville alla vara med oss! Vi blev överraskade, det var kul! säger Olov. Samtidigt var det så kort tid kvar till beslutet, det var bara en vecka kvar! Hur skulle vi hinna arbeta med frågan ordentligt nu? Skriva debattartikllar? Det var skitmycket att göra! Vi tyckte dessutom att förslaget som skrivits var så luddigt, vi ville ha ett klarare förslag som tydligt sade “inga pengar till kol, olja och gas”, säger Olov.

Först skulle det vara beslutande möte på kommunstyrelsen och sedan kommunfullmäktige.

Det är sällan politikerna tar det perfekta beslutet, precis det som vi vill, resonerar Olov, det finns en inneboende konflikt i att inte “sälja sig” som aktivist och gå med på för mycket kompromisser, men samtidigt kunna se de segrar som finns där.

Malmö divesterar!

Konsultfirman COIN som anlitats av stadskontoret utredde frågan om fossilfria fonder. Det hade gjorts en utredning vid ett tillfälle tidigare, år 2013, och då kom man fram till att det var alltför dyrt att placera fossilfritt samt att det fanns ett dåligt utbud av fossilfria alternativ. Men nu i början av år 2016 visade konsultfirman att det fanns ett mycket större utbud och att kostnaderna hade gått ner väsentligt.

När beslutet om Malmö stads eventuella divestering ur fossilindustrin väl skulle tas gick man på tjänstemännens linje vilket innebär en målsättning att divestera till år 2018. Nu hade tjänstemännen stött sig på det nya underlag som konsultfirman tagit fram. Dessutom beslutade man om en policyförändring som säger att fossilfria placeringar ska väljas om det i övrigt är försvarligt med avseende på avkastning, kostnad och risk.

Mesigt kände vi, säger Olov, det kändes som dubbla budskap. Det skulle ju innebära att om det finns en billig fossilfond så tar politikerna den. Vi var i konflikt över den ambitiösa målsättningen och den mesiga policyn.

Kommunfullmäktige var några månader senare. Den dagen kom omkring 60 personer för att demonstrera utan Rådhuset i Malmö för att visa sitt stöd för Fossil Free-kampanjen.

Det var så trött stämning på kommunfullmäktige, minns Olov som närvarade.

De hade hållit på i 8 timmar när vår fråga kom upp och då vaknade salen till liv, alla gav oss credd och sa att vi var så konkreta. Det fajtades också om vem som gjort mest i frågan från politiskt håll. Lite löjligt kanske men kul med engagemanget, skattar Olov.

Två viktiga saker politiskt tillkom nu. Malmö stads politiker beslutade att de ska göra en uppföljning för att se att målsättningen uppfylls. Detta mycket tack vare att Anders Skans (V) propsade för detta. Karolina Skog ( MP) kommunalråd garanterade att Malmö stad kommer att driva på klimatkommunera, vilket är en förening som 60-70 kommuner är med i och man arbetar med klimatfrågor. Här ska Malmö stad mycket aktivt arbeta med frågan och se till att bankerna kan leverera de fossilfria fonder som kommunerna vill ha.

Två bra grejer och en tredje grej tillkom, säger Olov, skrivelserna är ofta inga drömförhållande, men kan man få starka uttalande från en person kan det betyda mycket eftersom hon eller han görs till ansvarig i frågan.

Katrin Stjernfeldt-Jammeh, ordförande i kommunstyrelsen och finansråd, ett tungt namn i Malmö, skrev så här:

Hej Olov,

Vi är glada att utvecklingen går framåt och att alternativen blir flera. Beslutet innebär att Malmö placerar helt fossilfritt så fort det bedöms vara möjligt, och vår bedömning är att det sker senast 2018. Tidigare om det går. Vi har jobbat för fossilfria alternativ tidigare och fortsätter med det och tar nu också nya tag i arbetet tillsammans med Klimatkommunerna. Trevlig helg!

De små och stora segrarna

Ibland har kampanjen känts malande och lite utdragen, men sammantaget är jag jätteglad att kampanjen har nått dit den gjort, säger Olov och sammanfattar

• Malmö ska divestera, och antog dessutom en mer ambitiös tidsram än vad vi krävt!
• Vi är så få som arbetat med den här frågan kontinuerligt, men vi har vetat att vi har rätt, jag känner kolsyra i armarna när jag tänker på vinsten, ryser han.
• Mina råd till andra Fossil Free:are är att ni ska sätta er in hur den andra sidan tänker, vad har de för intressen? Vad har de att vinna och förlora på divestering? Var sakliga men hårda. Man ska veta vad man snackar om, då blir man tagen på ett större allvar. Ofta är alla överens om att man ska placera fossilfritt men man hävdar ofta att det inte går på ofta ganska lösa grunder, och om man då inte kan bemöta de argumenten så stannar diskussionen där.
• Jag tycker inte heller att man ska underskatta de små segrarna som man vinner på vägen. Det kan kännas som klassisk politisk krabbgång, men det som är smått vid ett visst tillfälle kan ge stora resultat vid ett annat tillfälle. Som den här utredningen som konsultfirman gjorde i Malmö vid två tillfällen. Den visade 2013 på att det var kostsamt, men 2016 att det inte förelåg några ekonomiska hinder! Den la grunden till det nya beslutet om divestering. Att det hänt så mycket hos bankerna är resultatet av att kommuner, universitet och vi som kampanj lyft den här frågan väldigt högt på dagordningen! Det är ett långsiktigt arbete som verkligen gett resultat, och nu kommer underlätta för alla som vill placera fossilfritt.
• Ett annat råd när det kommer till stadskampanjer framförallt (gäller även andra) är att ständigt försöka ha två parallela spår på gång; ett mot politiker och ett mot allmänheten. Politiker vågar sällan ta “modiga” beslut om de inte känner pressen på sig och samtidigt har stöd från allmänheten.

Karolina Skogs politiske sekreterare Måns Berger säger om vinsten i Malmö:
– Utifrån ett politiskt perspektiv så var den helt avgörande att aktivisterna var så pålästa och konstruktiva som ni var, så att ni förstod var ni skulle fokusera för att åstadkomma resultat.